flisan

Kom precis in från en promenad med Flisan. Vi gick mot ett ställe som heter söderhavet, det är en lång stig med åkrar och tomma gräsplättar på sidan av. Himla fint när det är soligt ute.
Tog några bilder ändå som jag tänkte lägga upp...




Även om Flisan är en riktig bråkstake ibland så älskar jag henne enormt!

Jag har inte berättat om olyckan som hände när hon var liten liten valp...
Det var iaf så att en solig, varm morgon så hade Flisan lagt sig bakom framhjulet på våran minibuss vi hade då, och hon var ju så liten så man såg henne inte där underbilen i skuggan.. Och så skulle Åke flytta på mini bussen, så han backade och så kände han att han körde över ett gupp, och då var det lilla Flisan som han hade kört över...
Flisans skrik när Åke körde över henne väckte mig den morgonen, det var så högt så det måste ha hörst flera km!
Åke hade känt att han körde över flisan, och stog då med framdäcket på Flisans bröstkorg, och då var han ju tvungen att köra fram igen så hon skulle komma loss.

Jag vaknade av skriket, sprang ner och såg alla vara helt uppskakade, och Flisan som knappt kunde gå. Åke och mamma tog med Flisan och körde henne till veterinären i Strömsholm.
Dom kom tillbaka på kvällen efter många timmar av oro och undran av oss.. Då när dom kom hem sprang jag fram till mamma och det första jag frågade var -"Kommer flisan att dö??!?!?!?!?!!", då svarade mamma, "kanske, jag tror det"..
Jag och mikaela gick kramandes och gråtandes tillbaka in i huset.. och jag tror inte jag sov en blund den natten!

Veterinären ville ha kvar Flisan över natten under observation, och nästa dag åkte mamma och åke tillbaka till strömsholm. Och Flisan mådde bra och hade överlevt natten. När mamma och åke hade lämnat henne där dagen innan så trodde inte veterinären att flisan skulle överleva natten ens en gång, dom sa att hon hade knappt 17% chans att överleva... Och det gjorde hon!!
Flisan är en mirakel hund, och man måste tro på mirakel ananrs kan dom ju aldrig slå in.
Flisan mår jättebra idag, hon har lite av höftproblem, men det är hur vanligt som helst för en schäfer!

Jag älskar min Flisan!!

♦♦♦

Kommentarer
systeryster

Älskar våran lilla vovve mest i hela världen, och vilka fina bilder du tog.

Ja du den dagen var extremt hemsk :( vill inte ens tänka tillbaka på den dagen.

Tårarna rinner nästan jämt när jag tänker på hur när det verkligen var att vi kanske inte skulle ha flisan nu i våra liv.

2009-05-04 @ 22:33:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0